Ett minne från motala

Jag låter ett av mina fina syskonbarn illustrera hur jag kände när jag såg kak- och tårtbuffén dukas upp i Motala för nån helg sen:

emil_skriker

Ja, jag tror Emils reaktion kanske talar för sig själv, hur ska man kunna få i sig allt gott!? Ni får gärna döma själva:

kakor

Och, jag menar, ni ser ju knappt den fantastiska morotskakan där borta på hörnet. För att inte prata om maten som vi åt innan, ojojoj. I rest my case.

Posted onsdag, oktober 7th, 2009 under resa, syskonbarn.

4 comments

  1. Hoho, vilken son man har! Och vilken bror! Tänk att du nästan länsade kakbordet! Kunde man inte tro. Inte efter att du länsat matbuffén strax innan. Kram!

  2. Vilken fest! Mums…………… Kan tänka mig en repris. Vi gapade nog som Emil allihop fast vissa av oss hann stänga munnen innan fotografen hann knäppa.

  3. @Karro: ja din son är verkligen fantastisk! Han, hans bror och deras kusiner har skänkt mig många glädjestunder när jag gått igenom korten så här i efterhand :)

    @Barbro: Fest indeed! Jag kan absolut tänka mig en repris jag med, min kakburk som jag fick med som ”matlåda” är helt slut nu också… Så det är nästan så att vi måste ha en repris ganska snart känner jag :)

  4. Hehe, underbart kort på Emil!!!
    Repris efterfrågas, nu kanske i storstadsmiljö :)